Jakten på kärleken

Till alla mina underbara tjejkompisar som sitter där och undrar hur det går i min jakt:
Ja jag känner mig skylldig att raportera att den går sådär...
Ja jag hade säkert kunnat hitta någon som är tillräckligt intelligent för att klia mig på ryggen och ligga i soffan med mig om kvällarna.
Men nu känns det som att jag verkligen går in för att hitta "the one"... Och jag vill verkligen inte bara bli kär i kärleken.
Jag vill ha honom som jag kan sitta och prata med i flera timmar. Lära mig saker av och utbyta erfarenheter.
Jag vill ha en kille jag atraheras av och känner att han är det vackraste som finns. Säg nu inte att jag är utseendefixerad! För jag vet mkt väl att det inte är utseendet man älskar utan personen innanför. Men där måste finnas nånting! Nånting som får en att bli intresserad och atraherad.
Sen så kommer vi till det kluriga där det ofta spricker. Han ska inte bara ha en fint yttre utan ett ännu vackrare innre. Fuck va det ska vara omöjligt att kombinera dessa två!

Är det inte så att han är galet medveten om att han ser bra ut och gärna påpekar detta själv så är han bara helt blåst helt enkelt. Jag vill inte ha en kille vars största intresse är hur man får håret att ligga perfekt...

Sen ska jag gärna känna igen mig lite i honom. Man ska känna någon conection liksom. På så vis tror jag att man har lättare att förstå varandra och kan lättare sätta sig in i vad den andre genomgår eller hur den andres situation ser ut.

Nä det där med att det finns en för alla kan det nog ligga något i. Men då menar jag verkligen det. EN för alla och inte mer än så.

Så ja jag får väll hålla tummarna på att våra vägar korsas. Och gör den inte det kan du väll iaf höra av dig så att jag vet att du finns :P

Jag vill inte sitta där om en 40 år och va den där ensamma tanten med alla katterna. Det klär inte mig :P

Såg ett program för någon vecka sen som handlade om en tjej som verkligen skulle gå in för att hitta någon och gifta sig med denne. Så hon dejtade typ 2-3 killar per dag! Men nä det är inte jag. Träffar jag någon så fastnar denna i huvudet... Hur skulle jag då kunna fokusera på person nr 2?
Så nä jag önskar att jag hade varit sånn. Det är ju faktiskt rätt kul att dejta :) Men nä nr 1 kommer alltid att vara just nummer 1.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback