fantasifeber

Jag borde kaske inte skriva men jag känner att jag måste.

Jag och S har inte pratat sen juni. Jag trodde att det skulle lösa sig mellan oss men tydligen inte. På ett sätt känns det som att det är det bästa. Hon verkade ha tröttnat på mig innan bråket och vi hade börjat växa ifrån varandra och var inte på samma nivå längre. Ändå drömmer jag om henne varje natt. Jag drömmer antingen om att vi bråkar eller om att allt blir bra. Det sista känns värst. För när jag vaknar känner jag att nej det kommer det ju inte.

Hon var en av mina närmsta som jag umgicks med var och varannan dag. Jag vet att det var jag som gjorde att allt gick snett men jag förstår inte hur det kunde vara så oförlåtligt.
Jag har gjort allt för att hon ska prata med mig och förlåta mig men ingenting har hjälpt.
Jag tror nu i efterhand att hon fick mkt press på sig från mitt håll. Jag kan ha svårt att öppna upp mig och hon var en av dem få jag kunde göra det. Därför fick hon väll mkt av mina negativa sidor och kände att jag bara var en person som tyckte synd om sig själv.

Det känns hemskt att inte ha henne i mitt liv längre. Det känns hemskt att tänka på vad som skulle hända om jag mötte henne på stan. Vad skulle jag göra då? Jag vill bara krama henne och säga förlåt. Eller dela en skål med glass som vi gjorde i drömmen i natt.



Samtidigt som allt det här ligger i bakhuvudet så har jag aldrig mått så bra som jag gör nu. Jag är fruktansvärt kär i en kille som är det bästa som finns i mina ögon. Han tar väl hand om mig, förstår mig och får mig att känna mig trygg.
Jag mår bra fysiskt förrutom att jag har ont i foten.
Jag försöker träna och jag tänker på att äta.
Mina föräldrar och jag har fått mkt bättre kontakt sen jag träffade Filip och jag känner mig äntligen lycklig.

Förlåt men jag var bara tvungen att skriva av mig. Vet inte om "this is the place" men det kändes så just nu.