Ibland tror jag...

... Eller nä... Är jag övertygad om att jag är det klumpigaste människan i världen.
Biktade mig för Sandra igår om glaset jag lyckats ta itu som va hennes. Fan fan fan... Men ja hon brydde sig ju inte märkbart kan jag säga. Men det kan jag säga att jag gjorde när jag råkade välta det när jag skulle resa mig upp ur soffan (stod på golvet i brist på soffbord..).
Och samma sak hände igår. Jag skulle resa mig upp men oj där stod ett halvfullt rödvinsglas... Oj då..... Aj då....
Så ja det var att torka golvet igen då då... Och rödvin vill man ju verkligen ha på sitt fina trägolv... Oh ja....
Så ja klumpighet och jag går tydligen hand i hand vissa dagar. Ibland är det bara så... Som när man först råkar skära sig lite i tummen när man ska tournera potatis (skala med kniv) och sen lyckas dra samma sår i den där taggiga klingan som finns när man ska riva av papper/folie/plastfolie.... Sen ska man gärna skära citron där emellan och svära så in i helvete. För att avsluta det hela kan man gärna dra upp såret igen med hjälp av en sparrisskalare alternativt ett rivjärn.... mums...

Nä nu ska jag och fröken Johansson äta frukost nere på stan.
"Ska vi äta frukost hemma hos dig eller mig?"
"Det kvittar.."
"Vad har du hemma?"
"Typ... ägg...)
"Okej jag har typ.... ägg... och nån skinka...."

Så ja det fick bli frukost på bortaplan.

Kommentarer
Postat av: Sandra

Det finns många grejor jag kan tänka mig att göra på bortaplan ;) Haha men nu är jag HUNGRIG!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback