Småklig måltid

Precis så står det på kvarterets pizzerias kartonger. Lite pinsamt.... Men jag tror inte att han vet om det heller. Ännu mer pinsamt. Men ja han är ju alltid så stressad så ja... han har nog inte hunnit notera det....

Ja nu sitter jag här i soffan. O allt bara susar runt. Så mkt som snurrar runt i huvudet att jag inte vet exakt vad jag tänker på.
Hur hamnade jag här? Vad hände egentligen? Och vad kommer att hända?
Och framför allt. Hur ska jag kunna ändra på alla saker jag går och stör mig på? Hur ska jag kunna förändra saker och ting till något positivt?
Tja får väll hoppas på ödet. Är det menat så sker det. Är det det inte så... Ja det var ju synd...
Nä kan inte beskriva för er här hur jag känner och mår. Får väll försöka ta reda på det själv först. Puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback