Felprioritering

När jag kommer hem på kvällarna runt 12 och ska parkera vet jag om att ett vansinnesutbrott väntar.
Ibland kvittar det när man kommer för varenda möjlig plats att parkera pryds av nån risig bil ägd av någon arbetslös stackare (varför står en bil annars alltid på samma plats dygnet runt?)

Så slutade jag runt tolv igår och körde upp till mina kvarter. Och så satte svordomarna igång. Fick till sist felparkera så in i helvete. Som jag väldigt ofta tvingas till. Brukar dock försöka göra det med lite finess så att man inte står helt i galet...
Den här gången blev det bakom en befintlig ruta längs med en häck... Om man studerar platsen så skulle dem nog kunnat ha en ruta där också egentligen. Och sånt motiverar mig till att ändå parkera där.... Eller ja jag har ju fortfarande inget val om jag inte vill gå en halv mil...

Så jag visste vad som väntade imorse. Ställa klockan tidigt. En aningens tidigare än vad jag kan tänka mig att p-lisorna ställer sina väckarklockor helt enkelt. Så upp och jaga rätt på en laglig ruta och hoppas att där är någon idiot som stuckit iväg och jobbat eller nått.

Men då har jag ju ett handikapp... Jag avskyr som så många andra att fickparkera. Dessutom är jag ju livrädd för att repa min lilla pärla. Så allra helst så söker jag efter en fickparkering där man skulle kunna parkera en airbus 360 eller nått.... Det finns inte så många sådana.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback