Den enda vettiga på bjäregatan

Så nu har hon flyttat.
Min enda vettiga granne. Min låtsassyster.
Men hon har lovat mig att deras bäddsoffa kommer finnas till mitt förfogande vid behov.
Saknar henne redan.

Det var något speciellt med att veta att hon fanns där två trappor upp om jag behövde henne.
Det är ju inte så att jag inte är glad för deras skull. Självklart är jag ju det. Mina två bästa vänner är kära. I varandra :)
Galet. Och underbart.

Var i Malmö med dem idag och det kändes bra. Känts lite konstigt ibland iom att jag visste att jag skulle mista en liten del av henne. Svårt att förklara det på något annat vis.
Men idag var allt bra igen. Allt var som förr.

På torsdag ska vi ut hon och jag. Ytterligare en sånn där galen utgång som vi kommer prata om i månader. Som alla våra utgångar.
Vet inte vart jag ska sova dock. Borde man inviga den där bäddsoffan?
Dem säger att jag alltid är välkommen och jag tror dem. Det är ju annars en sånn sak som folk säger men jag tror inte det.
Kommer ihåg i sommras när vi alla låg i Sandras säng och sov och allt var nytt. Det flyttades hit och dit och det var fester och allt runt omkring det.

Tänkte på det Miche sa på nyår om att jag kommer att gifta mig före Sandra... Hum borde jag känna mig stressad nu isf?

Jag kommer sakna henne. Utan tvivel. Men det tar visst bara 20 minuter att gå bort till dem.

Tänk min bästa tjejkompis och min bästa killkompis.... Va hände här egentligen? :)

Jag och Sandra sitter i min bil. Nercabbad så klart. Vi kör förbi stattena och precis när jag ska säga "det är här Nicco bor" så står han där och ser oss och vinkar.
Detta var första gången han såg Sandra. Jag vet dock inte hur mkt han lyckades hinna se... Vi pratades vid och han frågade varför vi inte hade plockat upp honom och att Sandra kunnat sitta i hans knä.
Han frågade vad vi gjorde och jag har för mig att vi hade ätit tacos och satt hemma hos Sandra och slappade.
Han frågade om min bil stod där och det skulle den tydligen inte göra enligt honom. Den kan ju inte stå på bjäregatan! Då blir den ju garanterat stulen! Nej nej den skulle stå i Niccos garage under natten och han skulle komma och hämta den.
Han och Theo kom. Precis innan bestämde jag och Sandra för att gå en runda och ta lite luft.
Vi satt och drack lite vin och snackade. Nicco frågade om Sandras palm var äkta och det samtalet retar vi honom för än idag.
Sen drog dem efter nån timme och Nicco fick köra min bil. Den första som körde den förrutom jag själv.

Det var så det startade :)

Kommentarer
Postat av: Bästa vännerna

Naw gumman :) Du är välkommen till oss när du vill! Lovar dock att vi ska handla smör om du vill nanna här på torsdag ;) När kommer fortsättningen på historien? BTW behöver du kanske inte nämna vad Nicco sa om mig första gången med tanke på att er (don och niccos) svärfar läser även denna bloggen! PUSS och godnatt!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback